Jag har inte skrivit på länge. Det är Facebooks fel … Alldeles för enkelt att slänga i saker där. Det har såklart hänt massor av saker sedan sista inlägget i maj.
Jag slutade av juli blev Cleo tvärdålig. Feber, vinglade, var ljud- och ljuskänslig och allmänt stirrig. Blev akut till veterinär i Hökhuvud lördag 25 juli. De trodde på anaplasma och blodprover togs. När vi fått svar på proverna från SVA så konstaterades det att det inte var anaplasma. De visste inte vad det var men hon svarade lite grann på medicinen (antibiotika och smärtstillande). Symptomen minskade men plötsligt blev hon halt på höger fram. Det blev värre och värre och plötsligt kunde hon skrika till och bli rädd. Försökte få en tid hos neurolog på Albano. Ringde varje dag och frågade efter återbudstid. Till slut fick jag en tid 10 augusti hos Cecilia Rohdin. Jag fick lämna Cleo kvar för MR och ryggmärgsprov. Hon trodde på TBE, medan det också är visade sig vara. Jag fick svar efter 1½ vecka. Kortison satte sig in. Hältan försvann men kvar är en nervskada i högersidan ffa i benet från handloven och neråt. Hon tappade även muskulatur på höger sida på hjässan och höger kind.

Vänstra bilden är från 15 augusti och den högra 1½ månad senare. Hon ser nästan normal ut nu.

I dag 6 november så ser hon nästan normalt ut i huvudet men med benet är det ingen skillnad. Jag har fått veta att detta kommer att ta lång tid (de flesta överlever inte det akuta skedet) och i värsta fall blir hon aldrig helt bra.
Vi kan bara köra vår sjukgymnastik och hoppas på det bästa. Fina, duktiga Cleo.

I dag har hon lite bättre koll på tassen. Antingen har hon lärt sig att hantera det eller så har hon blivit något bättre. Hon kan springa lös på en plan yta utan att det förändras något men skaderisken är jättestor så därför låter jag henne inte gör det nästan alls. Man märker av nervskadan t.ex. när hon tuggar ben. Hon kan liksom inte styra tassen när hon vill hålla i tuggbenet.
Jag vill bara att hon ska få springa igen …..

Rehab hos Kjerstin på Ultuna

…. nu hoppar vi till oktober. Jag hade bokat tid hos veterinären för att ta bort några juvertumörer på Cleo. Då upptäcktes det att hon hade flytningar och ultraljud gjordes. Förstorad livmoder. TYPISKT! Vi väckte upp henne och bokade en ny tid. 2 november kastrerades Cleo. Inga fler valpar …. nu vet vi ju inte hur bra hon skulle ha blivit men hoppet fanns ju kvar för en kull till. Det går bra nu …. INTE.

Nu till lite roligare saker.
Alarängens Ella (Cleos och Jorms dotter) har varit ute och presterat på jaktprov. Två 1:a pris i UKL på skogsprov och ett 1:a pris i UKL på fältprov. Tre starter, tre 1:a pris! Wow! Vilken hund! Grattis Marika och Ella.

Alarängens Ella (Fotograf Maria Tjärnström)

Ellas syskon Alarängens El-Casper och Alarängens Esther och Åskas dotter Alarängens Dimma har också varit ute på jaktprov men inte lyckats få till det av diverse olika skäl som kan ske på jaktprov.

Bakom syns Sandra med Alarängens Dimma och framför Ann-Marie med Alarängens Esther. Bilden är tagen på fältprovet i Isaksbo.

Våran egen Alarängens Emma startades 2 november i Isaksbo, Avesta. Det spöregnade hela dagen och fåglarna lyste med sin frånvaro. Hon fick jättefin kritik som gör mig varm i hela kroppen men blev EFF (ej för fågel).

Emma på fältprovet i Isaksbo

Salt startades på Östras ordinarie prov 17/10 och 18/10. PÅ lördagen startade jag henne i UKL. Hon gick toppenfint och hade två jättefina fågeltagningar och var lydig. Hennes 2: a fågeltagning höll på att förstöras av en annan unghund men Salt stod kvar stramt. Reste fint på kommando och var helt lugn. Hon fick en 7: a (snålt enligt mig och många andra med tanke på den fina kritiken hon fick och med sina två perfekta fågeltagningar.) Hon blev dessutom domarens val.

På söndagen valde jag att starta henne i ÖKL och det var Peter Book som dömde. Hon gick lika fint idag. Nötte på och efter lunch stod hon stramt och det blev en kortare löpa och upp gick fasanen. Den fälldes och föll ner på en öppen vall. Ojojoj, vad Salt var het. Jag fick ta till den stora rösten. Men kvar blev hon och gjorde sen en fin apport. Jag trodde att det var över män domaren ville ha en till fågel för henne (brukar betyda betyg 8 eller högre om den sköts). Ok. Salt jobbade på vidare och hittade en till. Stramt stånd, resning och fällning. Lugn Salt. En fin apport. På prisutdelningen höjdes Salt och hon fick en 8: a på fält och 10 på apporten och blev domarens val även den här dagen. Hon fick också pris för högsta poäng. Vilken helg! Vilken hund!

Sen har det ju hänt en massa mer saker men det blir ju ett så långt inlägg då. Skogsfågeljakten uppe i Rajastrand, flera valpköpare som startar spår- och vattenprov, Emmas knöl på huvudet som opererar bort, massor av hundträningar här hemma, valpträff, fältkurs på Isaksbo, duvjakter, andjakter och en massa andra jakter … mm mm
Tack för den här gången!