Vilka kanonbra dagar vi har haft!

Startade hemifrån vid 03 natten till
tisdagen 29 augusti. Några dagar hade redan gått sedan premiären
och jag hade bara hunnit ut i skogen en gång.
Kom upp mitt på
dagen till Rajastrand som ligger nordväst om Hoting. När vi var där
första gången var Riva 15 månader och hade sin första säsong.
Innan den veckan hade vi ingen aning om hennes medfödda talang i
skogen. Då sköt vi bl.a. två tjädertuppar för henne. Sen har det
bara rullat på och hon har lärt oss det här med skogsfågeljakt.

Hur som helst så åkte vi ut i skogen
på tisdag eftermiddag. Vi har ju fyra hundar som skall gå så vi
kör två i taget och varvar med dem. Vi startade med Dremel och
Cleo. Båda jobbar fint i skogen med bra kontakt. Sköt en tjäder
för Dremel (hur det nu gick till???)
Sen tog vi Riva och Åska.
Hade många fina situationer på orrkullar och någon ripsituation.

Åska var lite slarvig med
skogsfåglarna förra året men nu verkar hon vara tillbaka till sitt
vanliga jag. Hon är så söt när hon står, hon ser liksom hemlig
ut på något sätt. smiley
Tyvärr hade inte Uffe satt på sig
huvudkameran. Hade varit kul att ha dessa fina fågeltagningar på
film.

Dag två
På förmiddagen gick vi
med Riva och Åska på ett för oss nytt område. Riva producerar
fåglar på löpande band och vi fick flera fina situationer på orre
som alltid gick in i blötmarker där det var tätt. En av löporna
blev väl 300 meter och det som var så läckert med den var att vi
märkte att Åska sekunderade och de samarbetade på löpan.
Plötsligt lättar en orrkull och Uffe skjuter en och skjuter bom på
en annan som jag sköt på i stället. Jag tyckte att jag fällde den
men jag var inte helt säker. Riva försvann ut i ett sök och efter
en stund kom hon tillbaka med den. Jippie!! Äntligen!! Jag är ju
långt ifrån lika snabb som Uffe med bössan men jag jobbar på det.
🙂

Sen började vi köra Åska och Riva
tillsammans där det var lite med öppet som på myrar och så. De
jobbar på egen hand och blir det något så sekunderar de varandra.
Så läckert.
Kom upp på vägen som ledde tillbaka till bilen
och hundarna fortsätter att arbeta. Riva är expert på att reviera
över vägar och ganska snart fick vi en fin situation på orrar en
bit in i skogen. Även här ett snyggt samarbete av tjejerna.

På eftermiddagen tog vi ”ungdomarna”
till det stället där vi hade så mycket orre i går för att Cleo
skulle få en bra chans att utvecklas. Dremel har vi gett upp, han
kommer aldrig att fungera på skogsfågel. Cleo skötte sig galant
och hade fina arbeten på både orrar, tjäder, ripa och änder. Sååå
nöjd!

Dag tre
Bestämde oss för att testa
ett helt nytt ställe igen. 1½ mil på smala, knaggliga grusvägar
ledde oss långt ut i skogen längs en sjö. Jag tyckte väl inte att
det såg så kul ut i terrängen. Tätt och eländigt men vi tog
ungdomarna och gick in. Det var mycket uppför i snår och trassel
och jag spottade och svor. Dremel stötte fågel och drev omkring dem
med skall och Cleo fick gå på tomma marker…. När vi till slut
kom upp på typ 600 meter blev det så himla fint! Myrar i etage och
fina marker med björksly. Hade kunnat gå där flera timmar för det
var så fint. Dock inte så gott om fågel. Vände neråt till bilen
efter några timmar för att ta en fika vid sjön innan vi skulle ta
Åska och Riva.


Valde att gå upp längs samma väg fast en bit bort.
Riva och Åska är ju onekligen lite mer rutinerade på detta så vi
tänkte att det kanske visst fast ok med fågel men att ungdomarna
inte riktigt klarade av att hantera dem.

Men även tjejerna hade
fåtalet situationer. Enda dagen som vi inte haft fågel med oss hem.

Dag fyra
Valde att gå på ett beprövat ställe
idag. Förra året hade vi gott om tjäder här. Började med Cleo
och Dremel. Nästa år får Dremel vara hemma….Han stötte fåglar,
hade ett älgdrev på över 2 km och ett långt hardrev. Det där med
älg och hare är han ju bra på men fågel… NOT!

Cleo fick
jobba i löpor som ju var tomma. Vi bestämde att Dremel bara skulle
få lite släpptid och att vi skulle låta Cleo gå mer. Tyvärr gick
vi upp en tjäder för vi gick på lite väl snabbt så Cleo hann
inte få till det med den. Efter att Cleo gått ett längre tag så
släppte vi Dremel en stund och han drog rätt över en myr och
stötte en vuxen tjädertupp som flög rakt över oss. Uffes bössa
strulade och jag tog instinktivt tag i Cleos halsband i stället för
att skjuta. Sitter i ryggmärgen sedan tiden med Ozzie att hunden
kommer att sticka. Cleo är ju faktiskt tillräckligt lydig så jag
hade mycket väl kunnat fokusera på tuppen stället. Typiskt.
När
Dremel kom tillbaka dit där han stötte tuppen så gick det upp en
hare som han hamnade typ 5 meter bakom. Den drev han högljutt i 800
meter där han fick tappt. Han hittade på den igen och det vände
och gick emot oss. Sen tappade han bort den. Husse imponerad över
arbetet såklart. smiley

Kopplade drummeln och Cleo fick gå
igen.


På eftermiddagen gick vi med Åska och
Riva på ett annat beprövat ställe. Många fina situationer och
några fåglar i säcken.

Dag fem
Städade ur stugan och begav
oss iväg till skogen. Jaga halvdag i dag och bestämde oss för att
åka med Riva dit där Dremel stött tjädertuppen och div. andra
kullar. Riva jobbade på fantastiskt bra trots att det var dag 5.
Hade bl.a. en löpa som gick upp, upp, upp, upp. Uffe och jag var
helt slut när vi kom upp på den högsta punkten. Där lättade den
vuxna tjädertuppen ut över dalen och vi satte oss en stund för att
återhämta oss. Säkert samma tupp som vi träffade på igår.

Riva
hade flera arbeten och två fåglar fick följa med oss hem.

Rastade av de mindre nöjda hundarna
som suttit i bilen för att ta oss hemåt.

Hade fem
fantastiska dagar här uppe! Mest glad är jag ändå över att Riva
hållit ihop fysiskt. Hon har ju under en tid ”tappat bakdelen” i
bland. Typ när hon har hoppat upp på altanen och så. Såklart har
jag varit orolig för att det varit något i ryggen med diskar och
sånt. Att det skulle vara slutjagat med henne.
Tack vare en av
mina fantastiska valpköpare fick jag kontakt med en veterinär i
Täby som vi åkte till i somras. Jag ville kolla upp om det kunde
vara något fästingburet hon går och bär på. Riva verkade öm i
slutet på ryggen när hon kände igenom henne. Jag har ju märkt att
hon ogärna har velat sitta ner längre stunder. Hon ansåg att det
kunde vara värt att testa att behandla och hon fick en tuff kur i
tre veckor. Nu kan man trycka längs ryggraden utan att hon är
besvärad av det och hon har jagat precis som vanligt. Gått lika
mycket och i samma tempo. Inte varit stel eller att vi på något
sätt märkt något. Jag är så jävla glad över det!!! Älskade
Riva.

Något som gör mig hoppfull också är att Cleo hade en hel del fina fågelarbeten som hon skötte på bästa sätt. Både löpor och stånd på direktvittring. Nu gäller det bara att ge henne massor med timmar i skogen så kan det kanske bli riktigt bra ändå. smiley