Blog Image

Ingelas dagbok

Sommar blev till höst…

Uncategorised Posted on Fri, November 06, 2020 17:53:24

Jag har inte skrivit på länge. Det är Facebooks fel … Alldeles för enkelt att slänga i saker där. Det har såklart hänt massor av saker sedan sista inlägget i maj.
Jag slutade av juli blev Cleo tvärdålig. Feber, vinglade, var ljud- och ljuskänslig och allmänt stirrig. Blev akut till veterinär i Hökhuvud lördag 25 juli. De trodde på anaplasma och blodprover togs. När vi fått svar på proverna från SVA så konstaterades det att det inte var anaplasma. De visste inte vad det var men hon svarade lite grann på medicinen (antibiotika och smärtstillande). Symptomen minskade men plötsligt blev hon halt på höger fram. Det blev värre och värre och plötsligt kunde hon skrika till och bli rädd. Försökte få en tid hos neurolog på Albano. Ringde varje dag och frågade efter återbudstid. Till slut fick jag en tid 10 augusti hos Cecilia Rohdin. Jag fick lämna Cleo kvar för MR och ryggmärgsprov. Hon trodde på TBE, medan det också är visade sig vara. Jag fick svar efter 1½ vecka. Kortison satte sig in. Hältan försvann men kvar är en nervskada i högersidan ffa i benet från handloven och neråt. Hon tappade även muskulatur på höger sida på hjässan och höger kind.

Vänstra bilden är från 15 augusti och den högra 1½ månad senare. Hon ser nästan normal ut nu.

I dag 6 november så ser hon nästan normalt ut i huvudet men med benet är det ingen skillnad. Jag har fått veta att detta kommer att ta lång tid (de flesta överlever inte det akuta skedet) och i värsta fall blir hon aldrig helt bra.
Vi kan bara köra vår sjukgymnastik och hoppas på det bästa. Fina, duktiga Cleo.

I dag har hon lite bättre koll på tassen. Antingen har hon lärt sig att hantera det eller så har hon blivit något bättre. Hon kan springa lös på en plan yta utan att det förändras något men skaderisken är jättestor så därför låter jag henne inte gör det nästan alls. Man märker av nervskadan t.ex. när hon tuggar ben. Hon kan liksom inte styra tassen när hon vill hålla i tuggbenet.
Jag vill bara att hon ska få springa igen …..

Rehab hos Kjerstin på Ultuna

…. nu hoppar vi till oktober. Jag hade bokat tid hos veterinären för att ta bort några juvertumörer på Cleo. Då upptäcktes det att hon hade flytningar och ultraljud gjordes. Förstorad livmoder. TYPISKT! Vi väckte upp henne och bokade en ny tid. 2 november kastrerades Cleo. Inga fler valpar …. nu vet vi ju inte hur bra hon skulle ha blivit men hoppet fanns ju kvar för en kull till. Det går bra nu …. INTE.

Nu till lite roligare saker.
Alarängens Ella (Cleos och Jorms dotter) har varit ute och presterat på jaktprov. Två 1:a pris i UKL på skogsprov och ett 1:a pris i UKL på fältprov. Tre starter, tre 1:a pris! Wow! Vilken hund! Grattis Marika och Ella.

Alarängens Ella (Fotograf Maria Tjärnström)

Ellas syskon Alarängens El-Casper och Alarängens Esther och Åskas dotter Alarängens Dimma har också varit ute på jaktprov men inte lyckats få till det av diverse olika skäl som kan ske på jaktprov.

Bakom syns Sandra med Alarängens Dimma och framför Ann-Marie med Alarängens Esther. Bilden är tagen på fältprovet i Isaksbo.

Våran egen Alarängens Emma startades 2 november i Isaksbo, Avesta. Det spöregnade hela dagen och fåglarna lyste med sin frånvaro. Hon fick jättefin kritik som gör mig varm i hela kroppen men blev EFF (ej för fågel).

Emma på fältprovet i Isaksbo

Salt startades på Östras ordinarie prov 17/10 och 18/10. PÅ lördagen startade jag henne i UKL. Hon gick toppenfint och hade två jättefina fågeltagningar och var lydig. Hennes 2: a fågeltagning höll på att förstöras av en annan unghund men Salt stod kvar stramt. Reste fint på kommando och var helt lugn. Hon fick en 7: a (snålt enligt mig och många andra med tanke på den fina kritiken hon fick och med sina två perfekta fågeltagningar.) Hon blev dessutom domarens val.

På söndagen valde jag att starta henne i ÖKL och det var Peter Book som dömde. Hon gick lika fint idag. Nötte på och efter lunch stod hon stramt och det blev en kortare löpa och upp gick fasanen. Den fälldes och föll ner på en öppen vall. Ojojoj, vad Salt var het. Jag fick ta till den stora rösten. Men kvar blev hon och gjorde sen en fin apport. Jag trodde att det var över män domaren ville ha en till fågel för henne (brukar betyda betyg 8 eller högre om den sköts). Ok. Salt jobbade på vidare och hittade en till. Stramt stånd, resning och fällning. Lugn Salt. En fin apport. På prisutdelningen höjdes Salt och hon fick en 8: a på fält och 10 på apporten och blev domarens val även den här dagen. Hon fick också pris för högsta poäng. Vilken helg! Vilken hund!

Sen har det ju hänt en massa mer saker men det blir ju ett så långt inlägg då. Skogsfågeljakten uppe i Rajastrand, flera valpköpare som startar spår- och vattenprov, Emmas knöl på huvudet som opererar bort, massor av hundträningar här hemma, valpträff, fältkurs på Isaksbo, duvjakter, andjakter och en massa andra jakter … mm mm
Tack för den här gången!



Valpträff i Härnösand 23-24 maj 2020

Uncategorised Posted on Thu, June 25, 2020 18:51:20
Fr.v. Tomas med El-Casper. Susanne med Ertrud (Udda), Ann-Marie med Esther, Maria med pappa Rodedalens Jorm, jag med Emma och Marika med Ella

Så var det äntligen dags för valpträffen uppe hos Kenth Gustafsson utanför Härnösand. Det var nära att vi fick ställa in p.g.a. Corona men vi körde på ändå. Försiktighet gällde på alla sätt. 5 av 7 valpar kom vilket var jättekul!
Jag fick med med vän och kollega Helen Walsh med sin ena hund Mira.
På vägen upp åkte vi förbi en av de valpköpare som inte kunde deltaga. Martin och Pernilla med Esko. Jättekul att träffa dem. 🙂
Sen rullade vi vidare till Antjärns Camping där vi skulle övernatta. Det låg inte alls långt ifrån Kenth.

Redan första förmiddagen imponerade unghundarna genom att visa en fin grundlydnad och vi kunde i och med det avancera till lite svårare övningar direkt. Superbra övningar var det. Många duvor i luften blev det under helgen. Vi höll till både på appelplan, i skogen och ute på ett fält.

Ann-Marie och Esther in action

Vi var även in i kaninhägnet. Där fick flera av oss lite mer problem men inget som inte gick att styra upp.

Övningar med uppflog även i skogen

Som uppfödare blir jag så glad över att se hur bra grundtränade de är. Väldigt trevliga hundar dessutom och helt tysta och lugna. Inte ett pip hördes på hela helgen.
Vi slogs också av hur olika de är utseendemässigt. Visst finns det likheter men alla har olika nyanser av brunt. Häftigt att se.

Framifrån: Ertrud (Udda), Emma, El-Casper, Ella


På lördagkvällen var vi helt slut, i allafall Helen och jag. Vi slocknade innan kl. 20.

Det blir en väldigt spännande höst!!




Alarängens Drutten “Patton” SEVCH!

Uncategorised Posted on Thu, March 19, 2020 14:16:40

I dag blev kennelns första “valp” Svensk Viltspårchampion! Helena Bergsten och fina Patton plockade hem det tredje 1:a priset i skogarna här uppe i norra Uppland. Stort megagratis!!




Valpträff E-kullen 13 oktober

Uncategorised Posted on Wed, October 16, 2019 11:02:51
Fr.v. Susanne med Udda (Ertrud), jag med Emma och mamma Cleo, Ann-Marie med Esther och Marika med Ella.

Jag tänkte att jag ville ha en valpträff innan vintern och eftersom Udda och hennes matte, som bor uppe i Abisko, var här nere i trakterna under en period så passade jag på att lägga träffen innan de skulle rulla hemåt.
Vi var fyra valpar från kullen som tränade (och Salt 🙂 )
Dagens startades med lite fika och snack inomhus. Jättekul att höra hur det gått för dem de första månaderna (även om jag haft kontakt med dem under resans gång också).
Sen gick vi ut på ett fält alldeles här i närheten och tränade på lite grundlydnad. Jag trodde att de skulle ha svårare att fokusera i grupp än vad de hade så där blev jag lite imponerad.

Esther


Vi kikade på stoppsignal, stadga och inkallning. Vi tittade också på Nejkommandona och såg till att det gick att bryta valparna på saker som de tyckte var intressanta, som ätbara (eller kanske EJ ätbara….) saker på fältet.

Ella

Jag har världens bästa kompis, Linda, som kom innan lunch för att dra igång sin medtagna Muurikka som hon gjorde världens bästa lunch på.
Inte mindre härligt var det att vi kunde sitta ute och äta. Jätteskönt väder!
Kul också var att Ulrika och Lycka kom på besök. Lycka är valparnas mormor Rivas kullsyster. Alltså uppfödd av Marika som har Ella.

På eftermiddagen gick vi ut på fältet och fortsatte att träna. Nu tränade vi lite att gå i koppel, stoppträning med visionsripa, lek/avbryt, inkallning, avanceplatta m.m.

Udda tränar Stanna med visionsripa

Alla valparnna stannade för visionsripan. Jätteduktiga 🙂
Sen testade vi vad valparna gjorde med vittring från en duva. Satte en duva i bur och ställde den dold i höggräset. Ingen av dem var speciellt intresserade. Sen släppte vi ut den och den flög i väg. Valparna bara tittade med stora ögon. De är ju inte så gamla än men tänkte att det skulle vara kul att testa.

Sen var det dags att avsluta. Tack allihopa för en kanonfin dag och tack för att ni tar hand om valparna på bästa sätt.
Tack också för gratulationer och presenter, ni är för snälla 🙂

Till våren träffas vi igen och då hoppas vi på att fler av valparna kommer.



Cleo Svensk Fullbrukschampion!

Uncategorised Posted on Mon, September 30, 2019 19:21:06
Domare Thomas Johansson och Peter Book
1:a pris + Svensk Fullbrukschampion Jenny Ohlsson Fjällbrisens Parkas
1:a pris 251 poäng + Svensk Fullbrukschampion Jag och Alarängens Cleo
1:a pris 251 poäng Per-Åke Hellström Exxon

I somras drog jag igång ett projekt som jag inte riktigt förstod hur mycket jobb det skulle bli. Jag tänkte att vi i vorstehklubbens östra avdelning skulle anordna ett eget fullbruksprov på Grönsöö utanför Enköping. Ellen Vesterlund och Helen Walsh ställde upp som provledare och som domare hade vi Thomas Johansson och Peter Book som bor långväga ifrån. Efter mycket om och men så fick vi ihop ett gäng funktionärer också. Utan funktionärer – inget prov. Så ett STORT tack till alla som ställde upp!
Eftersom det är så många moment på ett fullbruksprov så är det viktigt att allt klaffar. Det tuffaste att få till på ett bra sätt är blodspåren. Det krävs mycket resurser i form av mark och av funktionärer. Men även allt annat skall flyta på. Jag har haft lite dåligt samvete för att jag drog in alla snälla människor i detta…. Sorry

Cleos valpar levererades i början av augusti så jag tappade ju såklart träningstimmar hela sommaren. Hade några saker som jag inte kände mig helt trygg med inför provet. Förra året kände jag mig mycket säkrare.

Lördag 28/9
Förmiddagen tillbringades på Grönsöö med momenten långa apporten och med rävsläpspår (300 meter). Långa apporten fixade hon galant och räven nästan lika bra. Hon har ju så bråttom så hon kastade sig ut lite på sidan av spåret och efter kanske 25 meter kom hon på att hon inte var på spåret och slog en stoooor ring och fann spåret och drog i väg och hämtade den. (Jag skulle ha startat henne i lina…)

Efter det förflyttade vi oss till en annan mark där vi började med lunch vid elden.
Efter lunchen var det momentet smygjakt. Hunden skall gå lös vid sidan en snitslad bana. Lämnas på en markerad plats och föraren går vidare ca. 100 meter. Efter 2 minuter avlossas ett skott. Sen skall 3 minuter till gå och hunden kallas in. Självklart får hunden inte lämna platsen. Cleo fixade momentet galant.
Efter det är det blodspår. Här tappade vi en poäng då hon missade återgången.

Cleo och jag efter viltspåret….puh, vi kom runt.

Sista momentet för dagen är lugn på pass. Då sitter hunden vid sidan och det kastas 3 fåglar (kråkor i det här fallet) och 3 skott avlossas. Hunden skall sitta lugn och tyst i en minut. Sen skall hunden apportera in dessa på ett effektivt sätt. Cleo fixade detta perfekt.

Jag övernattade i Kungshusby vilket även domarna gjorde. Trevligt att sitta och snacka med dem på kvällen.

Söndag 29/9
På morgonen fick vi veta att vi var 3 st som hade chans att gå till pris och allihopa till och med till 1:a pris och en av dem var vi. Om man får betyg 0 på något moment så kan man inte gå till pris alls men man får fortsätta provet.
Första momentet på dag 2 är sök under bössan. Då skall hunden jobba under hagelbössan som att man går och stöter änder.

Jenny och Parkas i momentet sök under bössan

Sen kommer vi till momentet vattenapportering. Totalt skall 4 fåglar hämtas in från platser som jag vet om men inte hunden. Den skall alltså dirigeras ut till fåglarna.
Här tappade vi lite poäng. Jag har faktiskt inte fått se protokollet än så jag vet inte hur mycket jag tappade här.
Sen var det “bara” ett moment (med 7 betygsgrundande moment), fältarbetet. Då går man på fält och letar fåglar, precis som ett vanligt fältprov.

I bakgrunden Ellen Vesterlund, provledare och sen är det Cleo och jag som väntar på vår tur ute på fältet.

Cleo hade en snygg fågelsituation där hon hittade en fasan. Efter det får man göra en kastapport om det inte fälts fågel för hunden (då skall ju den apporteras direkt).

Under provets gång fick vi inte veta vilka betyg vi fått så inför genomgången i slutet av dagen så visste jag inte vilken valör vi fått. Jag visste att vi fått avdrag på blodspåret och på vattenapporteringen men jag visste inte hur mycket. Vågade bara hoppas på 1:a pris men siktade in mig på ett 2:a pris för att inte bli alltför besviken.
Men jag hade fel. Det blev ett 1:a pris med stor marginal. 251 poäng!Hon är
Det betyder att Cleo, tillsammans med hanhunden Fjällbrisens Parkas som också fick sitt andra 1:a pris nu på samma prov, är de två första korthåriga vorsteh som erövrat det förtjänstfulla titeln Svensk Fullbrukschampion (SEFBCH). Jag är så lycklig över detta. Cleo är helt otrolig på många sätt. Hon vilar mellan momenten om det ges tillfälle. Sen är hon med på ALLT som jag presenterar för henne. Hon är fantastisk att arbeta med och jag är så stolt!!

Samtliga startande Fr.v Jenny och Parkas, Jonny och Bailey, Agneta och Tindra, Kristina och Snälla, Eva och Diva, Pelle och Exxon, Susanne och Zita.

Superkul var också att Susanne Jansson och Udda (Alarängens Ertrud) var med och ställe upp som funktionär. Tillsammans med Jörgen Norrblom snitlslade de blodspår veckan innan samt att de var med och hjälpte till vid vattenarbetet. Ett stort tack!!

Susanne och Udda



Skogsfågeljakt och Drilla GK anlagsklass viltspår

Uncategorised Posted on Tue, September 10, 2019 20:11:33

Innan det bar iväg norrut till Rajastrand så fick vi veta att Alarängens Drilla klarat anlagsklass viltspår med väl godkänt. Jättekul!! Grattis Kenneth och Drilla!!

Söndag 25 augusti bar det av med en fullständigt fullpackad bil norrut ihop med Linda och Kenny och deras Driva (Åskas dotter).
Skogsfågeljakt i 6 dagar. I år blev det ett lite konstigt år eftersom vi har två valpar och en unghund och endast två vuxna hundar. En av valparna, Salt, har dessutom en fraktur i en tå på ena framtassen. Inte helt enkelt att hålla henne lugn… speciellt inte när en jämngammal lekkompis finns i flocken. Som tur var hade hon blivit lite bättre så vi kunde låta dem leka lite grann.

Peppar, Emma och Salt i bilen
Åska och Uffe med Tjädertupp

Hundarna jobbade på bra. Cleo blev lite halt efter några dagar och fick lite extra vila men annars höll de ihop bra.
Nu jagade vi ju kortpass eftersom vi har en massa “småfolk” som inte kan vara ensamma så himla länge. Det var dessutom väldigt varmt flera av dagarna så det blev till att jaga tidiga mornar istället för så som vi brukar göra.
Skogen bjöd på skapligt mycket fågel. Vi hade i allafall med oss fåglar hem efter varje tur så det får man väl säga är godkänt.

Övrig tid fixades det mat, myste i stugan, lade korta spår till småttingarna, jagade lite med Peppar, Linda fiskade. Vi hade det allmänt skönt helt enkelt.
Sen hade ju allt varit betydligt enklare om Salt hade varit frisk i sin tass så att de hade kunnat fått härja fritt den tiden som vi inte jagade (även om jag tror att Kenny och Linda tyckte att det härjades ganska friskt ändå…. 😉 )

Cleo på en av de härliga myrarna
Småttingarna får lukta på orre