Ingelas dagbok

Vilka kanonbra dagar vi har haft!

Startade hemifrån vid 03 natten till
tisdagen 29 augusti. Några dagar hade redan gått sedan premiären
och jag hade bara hunnit ut i skogen en gång.
Kom upp mitt på
dagen till Rajastrand som ligger nordväst om Hoting. När vi var där
första gången var Riva 15 månader och hade sin första säsong.
Innan den veckan hade vi ingen aning om hennes medfödda talang i
skogen. Då sköt vi bl.a. två tjädertuppar för henne. Sen har det
bara rullat på och hon har lärt oss det här med skogsfågeljakt.

Hur som helst så åkte vi ut i skogen
på tisdag eftermiddag. Vi har ju fyra hundar som skall gå så vi
kör två i taget och varvar med dem. Vi startade med Dremel och
Cleo. Båda jobbar fint i skogen med bra kontakt. Sköt en tjäder
för Dremel (hur det nu gick till???)
Sen tog vi Riva och Åska.
Hade många fina situationer på orrkullar och någon ripsituation.

Åska var lite slarvig med
skogsfåglarna förra året men nu verkar hon vara tillbaka till sitt
vanliga jag. Hon är så söt när hon står, hon ser liksom hemlig
ut på något sätt.
Tyvärr hade inte Uffe satt på sig
huvudkameran. Hade varit kul att ha dessa fina fågeltagningar på
film.

Dag två
På förmiddagen gick vi
med Riva och Åska på ett för oss nytt område. Riva producerar
fåglar på löpande band och vi fick flera fina situationer på orre
som alltid gick in i blötmarker där det var tätt. En av löporna
blev väl 300 meter och det som var så läckert med den var att vi
märkte att Åska sekunderade och de samarbetade på löpan.
Plötsligt lättar en orrkull och Uffe skjuter en och skjuter bom på
en annan som jag sköt på i stället. Jag tyckte att jag fällde den
men jag var inte helt säker. Riva försvann ut i ett sök och efter
en stund kom hon tillbaka med den. Jippie!! Äntligen!! Jag är ju
långt ifrån lika snabb som Uffe med bössan men jag jobbar på det.
🙂

Sen började vi köra Åska och Riva
tillsammans där det var lite med öppet som på myrar och så. De
jobbar på egen hand och blir det något så sekunderar de varandra.
Så läckert.
Kom upp på vägen som ledde tillbaka till bilen
och hundarna fortsätter att arbeta. Riva är expert på att reviera
över vägar och ganska snart fick vi en fin situation på orrar en
bit in i skogen. Även här ett snyggt samarbete av tjejerna.

På eftermiddagen tog vi ”ungdomarna”
till det stället där vi hade så mycket orre i går för att Cleo
skulle få en bra chans att utvecklas. Dremel har vi gett upp, han
kommer aldrig att fungera på skogsfågel. Cleo skötte sig galant
och hade fina arbeten på både orrar, tjäder, ripa och änder. Sååå
nöjd!

Dag tre
Bestämde oss för att testa
ett helt nytt ställe igen. 1½ mil på smala, knaggliga grusvägar
ledde oss långt ut i skogen längs en sjö. Jag tyckte väl inte att
det såg så kul ut i terrängen. Tätt och eländigt men vi tog
ungdomarna och gick in. Det var mycket uppför i snår och trassel
och jag spottade och svor. Dremel stötte fågel och drev omkring dem
med skall och Cleo fick gå på tomma marker…. När vi till slut
kom upp på typ 600 meter blev det så himla fint! Myrar i etage och
fina marker med björksly. Hade kunnat gå där flera timmar för det
var så fint. Dock inte så gott om fågel. Vände neråt till bilen
efter några timmar för att ta en fika vid sjön innan vi skulle ta
Åska och Riva.

Valde att gå upp längs samma väg fast en bit bort.
Riva och Åska är ju onekligen lite mer rutinerade på detta så vi
tänkte att det kanske visst fast ok med fågel men att ungdomarna
inte riktigt klarade av att hantera dem.

Men även tjejerna hade
fåtalet situationer. Enda dagen som vi inte haft fågel med oss hem.

Dag fyra
Valde att gå på ett beprövat ställe
idag. Förra året hade vi gott om tjäder här. Började med Cleo
och Dremel. Nästa år får Dremel vara hemma….Han stötte fåglar,
hade ett älgdrev på över 2 km och ett långt hardrev. Det där med
älg och hare är han ju bra på men fågel… NOT!

Cleo fick
jobba i löpor som ju var tomma. Vi bestämde att Dremel bara skulle
få lite släpptid och att vi skulle låta Cleo gå mer. Tyvärr gick
vi upp en tjäder för vi gick på lite väl snabbt så Cleo hann
inte få till det med den. Efter att Cleo gått ett längre tag så
släppte vi Dremel en stund och han drog rätt över en myr och
stötte en vuxen tjädertupp som flög rakt över oss. Uffes bössa
strulade och jag tog instinktivt tag i Cleos halsband i stället för
att skjuta. Sitter i ryggmärgen sedan tiden med Ozzie att hunden
kommer att sticka. Cleo är ju faktiskt tillräckligt lydig så jag
hade mycket väl kunnat fokusera på tuppen stället. Typiskt.
När
Dremel kom tillbaka dit där han stötte tuppen så gick det upp en
hare som han hamnade typ 5 meter bakom. Den drev han högljutt i 800
meter där han fick tappt. Han hittade på den igen och det vände
och gick emot oss. Sen tappade han bort den. Husse imponerad över
arbetet såklart.

Kopplade drummeln och Cleo fick gå
igen.


På eftermiddagen gick vi med Åska och
Riva på ett annat beprövat ställe. Många fina situationer och
några fåglar i säcken.

Dag fem
Städade ur stugan och begav
oss iväg till skogen. Jaga halvdag i dag och bestämde oss för att
åka med Riva dit där Dremel stött tjädertuppen och div. andra
kullar. Riva jobbade på fantastiskt bra trots att det var dag 5.
Hade bl.a. en löpa som gick upp, upp, upp, upp. Uffe och jag var
helt slut när vi kom upp på den högsta punkten. Där lättade den
vuxna tjädertuppen ut över dalen och vi satte oss en stund för att
återhämta oss. Säkert samma tupp som vi träffade på igår.

Riva
hade flera arbeten och två fåglar fick följa med oss hem.

Rastade av de mindre nöjda hundarna
som suttit i bilen för att ta oss hemåt.

Hade fem
fantastiska dagar här uppe! Mest glad är jag ändå över att Riva
hållit ihop fysiskt. Hon har ju under en tid ”tappat bakdelen” i
bland. Typ när hon har hoppat upp på altanen och så. Såklart har
jag varit orolig för att det varit något i ryggen med diskar och
sånt. Att det skulle vara slutjagat med henne.
Tack vare en av
mina fantastiska valpköpare fick jag kontakt med en veterinär i
Täby som vi åkte till i somras. Jag ville kolla upp om det kunde
vara något fästingburet hon går och bär på. Riva verkade öm i
slutet på ryggen när hon kände igenom henne. Jag har ju märkt att
hon ogärna har velat sitta ner längre stunder. Hon ansåg att det
kunde vara värt att testa att behandla och hon fick en tuff kur i
tre veckor. Nu kan man trycka längs ryggraden utan att hon är
besvärad av det och hon har jagat precis som vanligt. Gått lika
mycket och i samma tempo. Inte varit stel eller att vi på något
sätt märkt något. Jag är så jävla glad över det!!! Älskade
Riva.

Något som gör mig hoppfull också är att Cleo hade en hel del fina fågelarbeten som hon skötte på bästa sätt. Både löpor och stånd på direktvittring. Nu gäller det bara att ge henne massor med timmar i skogen så kan det kanske bli riktigt bra ändå.

Regnet öste ner den dagen vi skulle göra BPH med Cleo och Dixie (Åskas valp).

Cleo var först ut. Hon brydde sig inte så mycket om människorna som stod där. Följde med dem och lekte lite halvhjärtat. Det hon reagerade starkast på var den figuren som plötsligt dyker upp. Den hade hon lite svårt att avreagera på. Men hon gjorde det i alla fall. Skramlet brydde hon sig inte om alls och inte heller människan med slokhatt och långrock.
När vi skulle gå på ostabilt underlag så brydde hon sig inte om det heller förutom att det bodde sork under och hon fattade stånd och ville inte gå därifrån.
Skott reagerade hon på som en jakthund ska.

Dixie är ju av den “lite” livliga sorten… Hon lekte mer än gärna och tyckte inte att man behövde komma in till husse Stefan sen. Tur att testledaren hade god korv med dig. Dixie avreagerade väldigt fort på sakerna. På vissa saker redan innan de agerade. Hon hade dock också svårast med figuren som kastade sig upp.
Dixie fick funktionärerna att dra på munnen många gånger.

Jag är nöjd med båda tjejernas resultat. Kul med BPH.

Östsvenska Vorstehklubben hade ett av sina ordinarie prov i eftersöksgrenarna i Fiskeså (utanför Rimbo) den 13 juli. Jag var där för att göra min praktik för att bli provledare inom klubben. Med på startlistan stod två av Åskas valpar, Drilla och Drutten (Patton).

De började med spår. Helena och Pattons spår blev det något strul med så det blev tekniskt fel och de fick göra om det. Tur att domare Micke Holmström var så uppmärksam på detta annars hade betyget varit sämre än vad det blev. De fick 10 på spår och 8 på vattnet. 8:an för att han la ner fågeln på strandkanten.

Kenneth och Drilla fick 9 på spåret och 10 på vattnet. Bra jobbat!!!

Jättekul sen att Helena och Patton fick ett bonuspris på prisutdelningen för Bästa prestation. Jätteroligt! Stort grattis båda två!!

Tre dagar senare var det dags för två till av valparna att starta. Det var Driva och Dimma.
Vi började med släpspåren. Driva strulade till det lite på spåret och fick betyg 5. Linda tänkte då avstå vattnet men i sista sekund bestämde hon sig för att deltaga. Bra val. Hon kammade hem betyg 10.

Sandra och Dimma som aldrig startat prov drog till med 10/10!! Så himla duktigt!!

Jag och Uffe blir så stolta!

Tack för att ni tar så bra hand om “våra” små guldklimpar!

Torsdag eftermiddag kom Helen och hämtade mig på jobbet med en lånad husbil och vi brassade hem till mig och plockade upp packning och Cleo. Upp mot Kall som ligger utanför Åre för att tillbringa några dagar på Västgård Game Fair som är en jaktmässa (och fiske, häst, motor…).
Övernattade utanför Järvsö mitt ute i skumma skogen. Sov lite halvknackigt…

Rullade vidare och kom fram runt 11-tiden. Eftersom Helen och jag lovat Casimir att hjälpa till lite på mässan så bodde vi på utställarnas camping. Gick runt och glodde lite och snackade med folk.
Helen pratade lite med folk i montrarna med vapen eftersom hon letar ny hagelbössa. Åre bössmakeri gav den bästa servicen och det blev köp. Verkligen kul! Jag hittade en bra ryggsäck hos samma företag. En ryggsäck som jag kan bära bössan i. Satt jätteskönt.

Det finns en apporteringstävling som brukar arrangeras både på Tullgarns jaktmässa och den mässan som ligger norröver (Fäviken/Västgård). Den skulle vi ju såklart deltaga på. Det är ju såååå roligt!

Man står på en platta (ca. 1×1 meter) och hunden får ett skott och kast med dummy i vattnet. Hunden ska simma och hämta den och måste ha alla tassar uppe på plattan vid avlämning. Sen vänder man hunden och den får ett kast på land bakom ett staket.

Bakom staketet ligger det blandade viltarter, div. fåglar, räv och mård.
Tävlingen är på tid och olika vilt ger olika mycket avdrag på tiden. De ska sen hoppa över staketet med viltet och sen lämna av inne i rutan.
Hunden skall ta in två vilt och såklart ska de helst ta in rovviltet eftersom då bantas ju tiden ner.

Både Hirvas och Cleo plockade in räv och mård och fick ok tider.

Dag två hade Cleo kommit på att det var ju enklare att ta fåglar eftersom räven är lite krånglig att släpa över staketet. Då var jag tvungen att tänka om lite.
Körde en gång till och blåste stoppsignal vid räv och mård och kommenderade apport. Gick ju strålande och vi kom i mål på 45 sekunder. Räv och mård gav 15 + 15 sekunders avdrag så resultatet blev 15 sekunder och vi vann hela tävlingen.

Varje gång man startade kostade det 100 kronor och 1:a priset är 50% av insatsen och 2:a priset 30% och 3:e priset 20%.

Hela mässan var otroligt bra arrangerad och vi hade jättetrevligt. Att träffa alla dessa trevliga människor med samma intressen är ju en riktig kick.
På kvällarna spelade olika band och vi va ute en av kvällarna och lyssnade på Smalare än Thord. Verkligen bra band och skön musik.
Jag känner mig så nöjd med resan på så många sätt. Glad att det blev av.
Nästa helg blir det fullbruksträning utanför Karlstad. Det ska bli skoj!

Utställning i Gimo 28 maj
Den här helgen var det dags att ställa ut två flickor till från Åskas kull. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att vara på plats själv då jag var på Weimaranerklubbens årliga läger i Gammelkroppa utanför Filipstad. Desto trevligare att få trevliga meddelanden på telefonen.

Båda tjejerna fick excellent.

Grattis!!!

Jenny springer med Alarängens Dixie

Utställning och viltspår
Nackdelen med Facebook är att hemsidan blir eftersatt… Ledsen för det och jag ber om ursäkt. Speciellt till er valpköpare som inte använder det forumet.

Hur som helst så debuterade Driva och Decibel (Cava) i utställningsringen i lördags. Varför inte dra till med en rasspecial direkt? Linda och jag åkte till Herrfallet, Arboga, tidigt på morgonen för att ställa ut både Cleo och Driva. Cleo har ju bara ett Cert kvar för utställningschampionatet.

Strävhåren gick först och båda tjejerna fick excellent med jättefin kritik.
Driva blev bästa unghundstik och fick gå in och konkurrera med de andra tikarna som var bäst i sin klass. Sååå roligt att hon vann där också! Sen var det bara att gå in mot bästa hane och där vann hon också! Alarängens Driva blev alltså BIR med CK!!
Så roligt att Åskas och Krutovs bebisar inte bara är trevliga, de är snygga också. 🙂
Nästa helg ska två valpar till iväg på utställning.

För Cleo gick det sämre. Jag vet inte vad som flög i henne men hon tyckte att domaren var obehaglig och ville inte bli bedömd. Jag fattar ingenting! Bättre lycka nästa gång.

Lägger några fler bilder i bildgalleriet.

På söndagen debuterade Alarängens Drutten (Patton) med matte Helena i viltspårsprov anlagsklass. Resultat Godkänd! Så kul!

Jag blir så glad att vi har så ambitiösa och duktiga valpköpare och när det går bra blir man ju inte mindre glad direkt.

Fr.v jag och mamma Åska (Sub Terram Alla Tiders), Kenny och Driva,
Helena och Drutten (Patton), Micke och Dino, Kenneth och Drilla, Sandra och Dimma, Stefan och Dixie, Magnus och Duke (Harley), Olle och pappa Krutov (Sub Terram Gör Det Själv)

Dags för att samla ihop D-kullen för en valpträff. Samlades 9.30 i Österbybruk och åkte sen gemensamt till Björkvallen, idrottsplatsen i Film för lite appelldressyr på förmiddagen. Det som var jättekul var att Olle och Krutov kom och hälsade på oss och alla fick träffa valparnas pappa. Supercool hane bland alla unghanar. Kul att se.
I övrigt så kom hela 7 av 10 valpar. Otroligt skojigt!!

Vi började med att samla ihop hundarna lite med lite linförighet under slalom. Testade av stadgan med en “kanin” genom hundgruppen. Några hade svårare än andra att få hundarna att sitta kvar.
Kollade av apporten. Alla fick tips på hur de ska komma vidare från där de är just nu.
Sen testade vi stoppsignal/stoppkommando. Även här hade alla kommit väldigt olika långt i träningen. Ingen nämnd ingen glömd…
Alarängens Drutten (Patton) får hålla duva under kontrollerade former.

Vid 12-tiden rullade vi ner till fågelmarken för att testa på fågel under eftermiddagen. Började med att luncha runt elden. Vilket härligt gäng av valpköpare!!
Började sen med att en och en fick gå med lina mot en rapphöna som vi visste vart den satt. Flera av hundarna var mycket nyfikna och ville fram. Några fattade stånd.

Sen delade vi upp oss i två grupper och gick ut i marken och släppte dem en och en. Blev några stånd och några stötar. På det stora hela så är det här med stoppkommando något som de allra flesta behöver träna mer på.

Jättekul att tillbringa dagen med dessa härliga hundar och deras minst sagt lika härliga hussar och mattar!
Driva och Kenny är redo för fältet

Skulle egentligen ha åkt upp till Kiruna för att flyga ut till det vanliga stället på årets fjälljakt. Resultatet av ripinventeringarna och lite andra saker gjorde att vi valde annat alternativ. Men först Riksprovet i skog i Arvidsjaur.

Jag och Riva tog tåget upp till Jörn 1 september för att sen byta till buss och åka vidare till Camp Gielas i Arvidsjaur. På fredagen skulle vi starta fältdelen som var skog.
Rivas första släpp resulterade i löpor som ledde upp till grusvägen där fåglar med största sannolikhet hade betat. Tror att det var i sitt andra släpp som hon stod med huvudet högt i början av en myr. Domaren frågade vad jag trodde om det och jag sa att jag trodde att hon hade många fåglar framför sig eller att det satt fågel uppe i träden. Det var det förstnämnda. Det blev löpor som efter några ringningar resulterade i några ripor. Riva helt lugn – ingen fällning. Domaren ville ha en fler situationer + fällning. Riva gick fint (fast enligt mig lite sämre än vanligt). I ett senare släpp stod hon stramt igen. YES! Nu då. Upp gick en hare (typiskt) – Riva lugn. Hon fick ett plus i kanten.
Mera tid i hopp om mer fågel och fällning. Det som hände var att hon gick upp en hare som hon drev en liten bit. Jag stoppade henne när det gått några sekunder. Riva satte sig ner. Nu var domare Didrik Skarin tvungen att läsa reglerna. Han tyckte att jag skulle ha stoppat henne tidigare. Men bara jag vet ju att då hade hon inte stannat. Hon var för långt i från mig och för nära haren.
Där rök den vinsten/höga placeringen på Riksprovet. Vi fick i alla fall fortsätta. Ingen mer situation blev det och vi gjorde en kastapport som gick kalas.

Dagen efter var det rävsläp och vattenapportering. Full pott på räven och en omstart på vattnet.
Totalt fick vi ihop till ett 2:a pris (F 6, A 10, S 10, V 8) som jag både är nöjd med och inte nöjd med. Jag åkte ju inte dit för ett 2:a pris men samtidigt så vet jag att det är bra gjort att gå till pris på ett Riksprov. På fredagen kom Jessica från Luleå också. Det var kul att ses!

På söndagen liftade jag med Per Sundström, som också deltog på provet, ner till Hoting där Uffe mötte upp mig med resten av flocken.

Sen rullade vi vidare till Rajastrand där vi skulle jaga i fyra dagar.
Mysig stuga hade vi och äntligen några dagars ledighet att tillbringa bland skogsfåglarna.

Vi hade skapligt med fågel. Marginalerna var verkligen inte på våran sida när det gällde att fälla fågel. Vi sköt bom i både bra och svåra situationer. Många skott kunde inte avlossas p.g.a. för tät skog.
Dremel var en jäkel på att hitta fågel men drev dem mest… Dock fälldes första fågeln för honom. Eller kanske inte för honom utan mer p.g.a. honom.

Riva gick som en klocka och presenterade situation efter situation. UNDERBARA hund! Svårt skytte och dåligt skytte gjorde henne (och oss) besvikna gång på gång. Sista dagen fällde dock 2 järpar för henne.

Cleo har inte ärvt Rivas medfödda kvalitéer i skogen men en riktigt fin situation på tjäder hade vi. Hon springer som en idiot men har annars inte riktigt förstått vad löporna har att ge.

Åska vet vi inte riktigt vad hon gjorde. Vi kände inte riktigt igen henne. Hon fick inte riktigt till det.

Fina dagar blev det i skogen i alla fall och mysiga kvällar i stugan.